Vad gör en brud och brudgum dagen innan ett bröllop?
Det hade varit rätt varmt i Denver under veckan och denna dag började inte annorlunda. Solen steg och värmde, trots att klockan bara var 10 på förmiddagen.
Alyssa och vovven Lola kom in genom ytterdörren och hon tog med sig den där bubbligheten som hon liksom bara har inom sig.
Snart var vi alla på väg till Le Peep för att äta en amerikansk brunch. (För dig som inte vet var brunch är = breakfast+lunch=brunch) Vi fick vårt bord och grattis började ropas då de snart förstod att det var en inför-bröllopet-imorgon-brunch.
Omeletter, bacon, frukter och pannkakor täckte snart borden och alla åt som om det inte fanns någon morgondag. Om ni någonsin hamnar där så rekommenderar jag omeletten på äggvitor som heter Colorado... YES!!!! Sojalatten var jättegod också... :-)
När vi käkat klart så packade tjejerna in sig i bilen och åkte till Southlands för o fixa naglarna. Jag, Julia, Alyssa och Hillary snackade en hel del i bilen och vi kan ha nästan kört mot en stoppskylt *hr-hrm*
Salongen var sval och vi fick ett eget rum att vara i. Vatten och kaffe hämtades och snart var alla igång med nagelpyssel.
Jag minns att jag kikade mig omkring när vi var på nagelsalongen och tänkte - så mycket kärlek i det här rummet. Så himla underbart att få vara med, så nära inpå en familj och inför ett bröllop.
Dagen flöt på så himla snabbt och snart var vi på väg mot Christ the King Catholic Church för att träffa upp resten av gänget och gå igenom morgondagens vigsel.
När jag steg in genom dörrarna och såg alla färger från fönstrena som träffade bänkarna, golvet och väggarna så kände jag inget annat än kärlek och storhet inuti, jag längtade verkligen till morgondagen och visste att det skulle bli hur vackert som helst.
Den familjära känslan jag hade på nagelsalongen stannade kvar och jag fick kramar från alla håll. Matts pappa kallade mig bubbles (de som känner mig vet att det är mitt hemliga smeknamn) och morgondagens blomflicka och jag lekte massa roliga lekar.
Hennes mamma varnade mig att Audra hade ett "kameraleende" - men som ni kan se här under så hittade jag inte något sådant...
Att få vara så här nära och bli så omhändertagen, omhuldad och överröst med kärlek var verkligen speciellt och jag gick och lade mig med ett leende på läpparna och när jag sovit nonstop i 9 timmar vaknade jag morgonen efter med ett lika stort leende...
Men det tar vi en annan gång. <3