Pernilla • Kristofer

Jag träffade Pernilla och Kristofer första gången en härlig sensommarkväll vid Stockholm Stadshus. De hade bett mig vara med på deras bröllopsdag och vi skulle lära känna varandra och göra en pre-shoot inför deras dag. Jag gick ifrån det mötet med ett leende inuti. Ett sånt där som börjar i magen och armarna och sprider sig utåt. Jag vet inte om det var hemma-dialekten eller att Pernilla kändes lite som mig när hon sa "Vi kommer glömma prillorna så det får du komma ihåg o säga till" ... Bara det där - att man känner sig så hemma med någon annan att man litar på den till 100 %.Jag visste redan då att jag verkligen längtade tills detta Kalmar bröllop skulle äga rum.

Det som är det bästa med bröllop är inte de vackra kläderna, pysslet och dekorationerna - maten eller dukningen... Det är vännerna och familjen. De där som alltid varit med. De som känner minsta min och konstlat leende. De som ser hur man strålar när man tittar på varandra. Att få dela en sån här dag med de är det mest underbara och något som jag som bröllopsfotograf tycker är så oerhört viktigt att fånga. Speciellt när de som gifter sig har en egen liten familj. Att ens bröllop är något som är mycket större än en själv - DET är det magiska med bröllop.

Att få följa Pernilla och Kristofer från Stadshuset i Stockholm till Hossmo Kyrka och lämna de vid Åmund Vingård den där dagen i somras var att få bevittna något så magiskt. Något som var större än en själv.